Alla ska med - eller?
Många är vi som vill att sommaren bara ska ta slut. Vi lyckades genomlida fotbolls-EM och snart har vi även avverkat OS - bara "ett par dagar" kvar nu.
Den allsvenska hockeysäsongen står för dörren och aldrig tidigare har förhandssnacket varit så intensivt. Nyförvärven vänds ut och in. Damien Fleury är het - men hur het? Hur ska Malmö komma på fötter igen? Kommer Djurgården att segla genom serien? Varför valde Ken Andre Olimb att lämna Leksand -för Karlskoga? Varför värvade Djurgården Chet Pickard när min mormor hade varit en betydligt billigare lösning?
Många frågor.
Gemensamt för alla krönikor, förhandsprognoser, frågeställningar, omröstningar, genomgångar och allmäna raljanser rörande den kommande säsongen är att SSK allt som oftast nämns på ett eller annat vis. Något som vår annars ganska blåmärkta stad inte är van vid.
Sanningen är den att SSK:S flagg, för en gångs skull, halas högre än många övriga lag.
Men av detta märks ingenting i Länstidningen.
Hur går försäsongen?
Vad tycker nyförvärven om sin första tid i klubben?
Gissningsvis vet inte Södertäljes invånare särskilt mycket om vilka spelare som kommer att representera laget - ett av Sveriges mest anrika, mest framgångsrika - den kommande säsongen.
Men hur går det de då för de unga, Robin Press och Emil Djuse, som båda har lämnat sina respektive familjehem för att spela med SSK, i en ny stad och ny omgivning?
En fråga som ingen på Länstidningens sportredaktion har tagit sig tid att formulera under sommaren.
Hur har Johan Strömwalls fru, som numera är fystränare, förändrat försäsongsupplägget jämfört med föregående säsong?
Jag är varken exhibionist eller sadist men jag vill läsa om de tårar, det blod och den svett som lägger grunden inför kommande säsong. Som gör att jag har råd med ett säsongskort. Som gör att jag strukturerar mitt liv efter kronor per mil, obekväma speldatum och tider för nedsläpp. Eller de tårar, det blod och den svett som inte verkar avskräcka den alldeles fantastiska Robert Carlsson att återvända till den klubb, med den lilla skara fans som en gång hängde ut honom som svikare, han kommit att representera i hela sin karriär.
Hetare än någonsin - han också.
Hur går jakten på Den sista backen? är också en fråga man kan ställa sig, eller kanske man kan fråga Per Nygårds hur man undviker att drabbas av centerscenariot från föregående säsong.
Hur går försäljningen av säsongskort?
Vad tror Jason Strudwick om den kommande säsongen. Och kommer man försöka att få honom att återvända hit på eller annat vis?
Vem är egentligen Mike Bergin - och vad kan han om svensk hockey i allmänhet och allsvenskan i synnerhet?
Så tippar och så tycker och tror Södertäljeborna om den kommande säsongen - eller åtminstone något nedslag hos de som faktiskt går på hockey? Som faktiskt betalar både spelarlöner och till viss del även LT:s reporterlöner. Vad tycker de om laget inför säsongen?
Jag kan fortsätta. Jag kan fortsätta till dess att sista sidan är fylld.
Jag förstår att vi har ett elitlag i fotboll som stjäl tid. Och jag förstår att ekonomin kanske sätter stopp. Men Länstidningen har numera ingen som helst förankring i stadens klassiska hockeylag. Ingen som helst anknytning. Länstidningens varumärke förknippas inte längre med SSK.
Jag minns hur jag, som ung, ungefär tre gånger i veckan besökte min mammas moster för att låta mig bjudas på fika. Ibland gick jag även ut med en hund. Trevligt och vänligt, så klart, men min egentliga avsikt med besöket var att få klippa och klistra ur hennes exemplar av Länstidningen. Det var den vägen jag fick läsa om Lars Dahlström, Patrik Ross, Ola Rosander, Jonas Heed, Niklas Gällstedt, Thomas Bjuhr, Mats Diberius, Johan Norgren, Mikael Samuelsson - med flera. Jag sparade dessa tidningsklipp i pärmar som jag sedan samlade på hög av ingen som helst anledning alls.
Men för mig var Länstidningen min röda matta in i Scaniarinken oavsett tidpunkt på året.
För dagens unga, den framtida hockeypubliken, är Länstidningen något man återvinner.
Den allsvenska hockeysäsongen står för dörren och aldrig tidigare har förhandssnacket varit så intensivt. Nyförvärven vänds ut och in. Damien Fleury är het - men hur het? Hur ska Malmö komma på fötter igen? Kommer Djurgården att segla genom serien? Varför valde Ken Andre Olimb att lämna Leksand -för Karlskoga? Varför värvade Djurgården Chet Pickard när min mormor hade varit en betydligt billigare lösning?
Många frågor.
Gemensamt för alla krönikor, förhandsprognoser, frågeställningar, omröstningar, genomgångar och allmäna raljanser rörande den kommande säsongen är att SSK allt som oftast nämns på ett eller annat vis. Något som vår annars ganska blåmärkta stad inte är van vid.
Sanningen är den att SSK:S flagg, för en gångs skull, halas högre än många övriga lag.
Men av detta märks ingenting i Länstidningen.
Hur går försäsongen?
Vad tycker nyförvärven om sin första tid i klubben?
Gissningsvis vet inte Södertäljes invånare särskilt mycket om vilka spelare som kommer att representera laget - ett av Sveriges mest anrika, mest framgångsrika - den kommande säsongen.
Men hur går det de då för de unga, Robin Press och Emil Djuse, som båda har lämnat sina respektive familjehem för att spela med SSK, i en ny stad och ny omgivning?
En fråga som ingen på Länstidningens sportredaktion har tagit sig tid att formulera under sommaren.
Hur har Johan Strömwalls fru, som numera är fystränare, förändrat försäsongsupplägget jämfört med föregående säsong?
Jag är varken exhibionist eller sadist men jag vill läsa om de tårar, det blod och den svett som lägger grunden inför kommande säsong. Som gör att jag har råd med ett säsongskort. Som gör att jag strukturerar mitt liv efter kronor per mil, obekväma speldatum och tider för nedsläpp. Eller de tårar, det blod och den svett som inte verkar avskräcka den alldeles fantastiska Robert Carlsson att återvända till den klubb, med den lilla skara fans som en gång hängde ut honom som svikare, han kommit att representera i hela sin karriär.
Hetare än någonsin - han också.
Hur går jakten på Den sista backen? är också en fråga man kan ställa sig, eller kanske man kan fråga Per Nygårds hur man undviker att drabbas av centerscenariot från föregående säsong.
Hur går försäljningen av säsongskort?
Vad tror Jason Strudwick om den kommande säsongen. Och kommer man försöka att få honom att återvända hit på eller annat vis?
Vem är egentligen Mike Bergin - och vad kan han om svensk hockey i allmänhet och allsvenskan i synnerhet?
Så tippar och så tycker och tror Södertäljeborna om den kommande säsongen - eller åtminstone något nedslag hos de som faktiskt går på hockey? Som faktiskt betalar både spelarlöner och till viss del även LT:s reporterlöner. Vad tycker de om laget inför säsongen?
Jag kan fortsätta. Jag kan fortsätta till dess att sista sidan är fylld.
Jag förstår att vi har ett elitlag i fotboll som stjäl tid. Och jag förstår att ekonomin kanske sätter stopp. Men Länstidningen har numera ingen som helst förankring i stadens klassiska hockeylag. Ingen som helst anknytning. Länstidningens varumärke förknippas inte längre med SSK.
Jag minns hur jag, som ung, ungefär tre gånger i veckan besökte min mammas moster för att låta mig bjudas på fika. Ibland gick jag även ut med en hund. Trevligt och vänligt, så klart, men min egentliga avsikt med besöket var att få klippa och klistra ur hennes exemplar av Länstidningen. Det var den vägen jag fick läsa om Lars Dahlström, Patrik Ross, Ola Rosander, Jonas Heed, Niklas Gällstedt, Thomas Bjuhr, Mats Diberius, Johan Norgren, Mikael Samuelsson - med flera. Jag sparade dessa tidningsklipp i pärmar som jag sedan samlade på hög av ingen som helst anledning alls.
Men för mig var Länstidningen min röda matta in i Scaniarinken oavsett tidpunkt på året.
För dagens unga, den framtida hockeypubliken, är Länstidningen något man återvinner.
/Gästkrönika av Here We Go Magic från SSK:s supporterforum